=D

Så fort allt kan gå. Ena dagen är helt som vanligt, och sen dagen efter kan allting ha kastats om. Inget och ingen är, eller kommer någonsin bli, sig likt igen. Olycker händer så plötsligt, och det finns inget man kan göra för att förbereda sig för dem. Man kan ju alltid låsa in sig på sitt rum, och aldrig gå ut i resten av sitt liv, för att undvika olyckor. Men vad för liv är det egentligen?! Vi har alla ett behov av att jaga adrenalinkickar. Vissa mer än andra, och jag vet att du tillhör en av dem. För din egen och dina näras skull, hoppas jag att du bli bättre snart.
Det är sådana händelser som gör att man börjar uppskatta de man har på ett annat sätt, tanken att man när som helst kan förlora någon nära, utan att kunna göra något åt det. Tänk på det!

Idag har jag ägnat dagen åt att städa. Det är otroligt hur fort rummet kan bli stökigt! Jag tycker jag städar det nästan varje dag, men mycket renare blir det minsann inte. Lite senare så ska jag och Jeaninne åka hem till Anna som ska bjuda på middag. Ska bli trevligt! Mycket tjejsnack och skvaller skulle jag gissa på. Jag fick ju tyvärr inte träffa Anna igår på skivan, eftersom att hon var för liten för att få stanna på eftersläppet, så vi lyckades gå om varandra. Skivan var kul, men jag måste också tillägga att Tibble-människor är konstiga. =)
Senare på natten lyckades jag även väcka Patrik med ett telefonsamtal. Han låtsades vara vaken, vilket inte var helt sant, men nu är vi i alla fall kvitt! =D

Måste även få berätta om en jätterolig händelse igår. Jag och Janne går runt i Täby C, när en av männen från stånden i mitten springer fram till oss med ett stort leende. Han säger 'Hi, do you speek english?' varpå jag direkt, av ren reflex svarar 'No!' och vi springer snabbt vidare. Vi hinner bara en meter innan Jeaninne fullkommligt dör av skratt, och vi måste springa in på närmsta affär för att komma undan mannen. Mycket roligt var det, och Janne som varit på dåligt humör tidigare, blev genast mycket gladare.
Idag skiner solen, det är bra =D
/ Sanna