=D

Igår grät jag, och jag menar verkligen grät! Tårnarna fullkomligt forsade nedför ansiktet, likt Niagarafallen. Jag var själv förvånad över att jag gjorde det, för jag gråter vanligtvis aldrig. Sist jag gjorde det var den 1 juni, och innan dess.. jag kan inte ens minnas så långt. Skulle man jämföra mig med en plats på jorden skulle det snarare vara Sahara än Niagara (nästan rim). Detta skedde i alla fall under ca en halvtimme (plus/minus 10 min), och efteråt hade jag en sån där huvudvärk man alltid får eftersom kroppen blivit av med en massa vätskor. Jag såg ut som en nertrampad tomat, bokstavligen talat. Då ville jag ha en kram.
Anledningen till mitt emotionella utbrott var en film, Disney närmare bestämt. Jag "råkade av misstag" snubbla över några sådana när jag "Googlade", så under söndagseftermiddagen, som jag egentligen borde ha ägnat åt lite skolarbete, såg jag istället på film. En av Disney's klassiker; Micke och Molle - Vänner För Alltid. Det är en fruktansvärt charmig film som jag inte sett på många, många år. Det är hemskt hur man kan visa sånna filmer för barn. Eller är barn kanske mer känslokalla så de inte bryr sig om att Micke och Molle som skulle vara bästa vänner för alltid, helt plötsligt är bittra fiender? Jag brydde mig i alla fall. Det tar nog ett tag nu innan jag ser den filmen igen.

- Molle, du är min bästa vän.
- Och du är min, Micke!
- Och vi ska alltid vara vänner för evigt?
- Ja, för evigt