=D

"Hur kan det komma sig att vårt minne är gott nog att i detalj bevara vad som hänt oss, men inte nog gott att komma ihåg hur ofta vi berättat det för en och samma person?" - Francois de la Rochefoucauld.
Vem killen är har jag ingen aning om, men smart är han ;D

Blev lite nostalgisk för en stund idag när jag följde med Stefan och hans vänner runt i Täby Centrum. Efter att ha velat fram och tillbaka bestämde de sig till sist för att gå till Bankett. Det fiket där jag träffade Patrik för första gången. Därför tänkte jag berätta 'vår historia' nu.

Det var en lördag nån gång i skiftet mars/februari som jag och Jeaninne skulle ta en helt vanlig tur i Täby C. Hon hade pratat med sin vän Rasmus lite tidigare som också skulle dit, så vi bestämde att han skulle höra av sig när han var framme, så att vi kunde träffas. Men han ringde aldrig, utan vi sprang istället på honom och hans två vänner av en ren slump, precis utanför caféet vid bussarna. De presenterade sig som Niklas och Patrik, och Janne började skälla på Ralle för att han inte hade ringt. (Det visade sig att han visst hade gjort det, men hennes telefon hade varit på ljudlös..) Precis då kommer Anna Dahlberg gående från bussarna (också av en ren slump), och vi bestämmer att vi allihop ska ta en fika. Bankett blev det. Där satt vi i flera timmar och hade trevligt och pratade om lite allt möjligt mellan himmel och jord. Det visade sig att de två okända pojkarna egentligen bodde i Skåne. De var uppe i Stockholmsområdet för att hälsa på Ralle, som Niklas hade lärt känna från lumpen, och de bodde båda två hos honom över helgen.
Till sist blev det dags att röra sig hemmåt, men vi sa att vi kanske kunde höras lite mer, senare på kvällen. Grabbarna hörde av sig efter några timmar, och bjöd in oss till bastu och förkrök innan de skulle in till stan för att gå ut. Bastun tackade vi snabbt nej till, men vi åkte hem till Ralle i Kyrkbyn för att sällskapa med dem ändå. Mycket trevlig kväll, som slutade med att killarna åkte in till stan, och vi åkte hem. Vi träffade dem inte mer efter det, eftersom de åkte hem igen dagen efter.
Genom Rasmus och Niklas byttes sen allas msn, några dagar senare. Fram tills nu hade jag knappt bytt ett ord med Patrik, men efter några kvällar på msn märkte vi att det var ganska roligt att prata med varandra.
Vi skrev med varandra varje dag i flera månader, och efter ett tag kom även SMS in i bilden. Ännu lite längre tid gick, och han ringde. Jag var fruktansvärt nervös, och förstod inte ett enda ord han sa. Vi hördes efter det av mer och mer, och flirtade konstant.
Så kom den veckan då han skulle på utbildning för sitt jobb i Stockholm. Den var under onsdagen och torsdagen, så han skulle komma hit på tisdagskvällen. Det blev även bestämt att han skulle ta ledigt från jobbet på fredagen, och skulle bo hos Jeaninne ända tills på söndagen. Tisdag till torsdag bodde han på hotell med sina jobbkompisar. Jag har nog aldrig varit så nervös nånsin, som jag var när vi var på väg in till City för att möta honom på tisdagskvällen. Allt gick perfekt, hela veckan, om man bortser från att jag var tvungen att ljuga för min mamma om vart jag var. Hon hade fått spader om hon visste att jag var med en kille som jag träffat en gång tidigare, och som dessutom var skåning (min mamma avskyr skånska). Jag kom inte hem på hela veckan, och hon var inte särskillt glad på mig när vi pratade på söndagen. Men det var det värt. Det här var precis i studenttiderna. Åva och Tibble gick ut under torsdagen och fredagen (så har ni lite koll på tiden..)
Nästa gång att träffas blev när jag och Jeaninne åkte ner till dem. Jag missade min skolavslutning för det, men än en gång så var det värt det. Vi åkte ner på onsdagen och hem igen på söndagen. Det var på fredagskvällen som jag fick en pojkvän. 15 juni.
Sen dess har han bott hos mig en långhelg, och jag åkt ner två veckor nu i sommar. Snart är det dags för ny träff! Hans tur att komma hit, så då ska vi hitta på en massa roliga saker =)
Tycker om dig min Pada. Massvis =D
That's our story. Enjoy!