=D

En sak som jag tror att jag aldrig kommer att lära mig att att sluta vara en sån fruktansvärd tidsoptimist. Jag tror alltid att jag har så mycket mer tid än vad som egentligen är rimligt, vad jag än gör. Tankar som 'Jag gör det senare' flyger genom mitt huvud många gånger om dagen. Är det skolarbete så väntar jag alltid till sista dagen med att göra det, 'disken kan fixas senare', 'bussen går inte förrän på läänge' och 'jag hinner göra det här innan..'. Deta är exempel på meningar som alltid vinner med en jordskredsseger över de kloka tankar som man egentligen borde ha, tex 'om jag gör det här nu när jag har tid, behöver jag inte stressa sen'. Att jag aldrig lär mig!
De personer som känner mig väl vet att jag alltid kommer för sent när vi bestämt träff. Det är inte för att jag inte bryr mig, utan för att jag omedvetet ställer om klockan när jag ser på den och tror att jag har mer tid än vad jag har. Jag vet att det är en dålig ursäkt - ungefär som att skylla på att otroheten skedde på fyllan..
När jag var mindre fick jag höra en smart sak av en man, och den meningen har fastnat i mitt minne som ett klistermärke. Han sa 'Att komma försent är att stjäla en bit av någon annans liv'. Det låter hemskt, men om man tänker efter stämmer det faktiskt. Den tiden som min vän får vänta på mig skulle hon/han kunnat göra annat, men jag har genom mitt löfte att komma låst dem.
Jag lovar nu, till alla mina vänner, att jag ska bättra mig i fortsättningen, så mycket jag bara kan!