=D

De flesta vet nog vad jag menar med ordet 'dilemma', och många har nog gjort en sån övning i skolan. Ni vet, ni får en situation (exempelvis; Lisa är kär i Pelle, men Pella är kär i Johanna. Vad ska Lisa göra?) och ska tillsammans i små grupper diskutera hur man själv skulle reagera och lösa situationen på bästa sätt.
Idag har jag ett dilemma till er. Jag vill att ni tänker igenom riktigt ordentligt på hur NI skulle gjort, innnan ni läser min mammas reaktion på situationen.

Så här gör Susannas mamma:
Hon släcker taklampan inne hos Susanna för att man sover bättre i mörkret, men låter sovrumsdörren stå helt öppen. Sen startar hon dammsugaren, vrider upp effekten på max, och dammsuger hela hallen. Bara hallen, inget mer, inget mindre. (För er som inte vet hur det ser ut hos Susanna så ligger hallen precis utanför hennes dörr.) Detta leder såklart till att Susanna vaknar och blir skitförbannad. hon har inte sagt ett ord till sin mor sen dess. Vad gjorde
Susannas mamma för fel? vad skulle hon gjort istället?

Jag hittade precis en bild på min gamla lurvboll till kanin som vi hade för x antal år sen. Jag hittade även en bild som passar till monstret vi har idag.

Jag tror att båda de här två djuren lider/har lidit av identitetsproblem under tiden de bott hos oss. Jag ska visa några exempel.

Gosan (Kanin)
Kom när man ropade: Ja
Åt: ALLT
Rastning: Utomhus i koppel

Robby (Hund)
Kommer när man ropar: Ibland
Äter: Sallad, morot, gurka
Ljud: Piper
Gångstil: Skuttar

På något sätt har de här två stackarna levt sina liv på något utmärkande sätt om man ska jämföra med 'vanliga' raser. De levde inte ens samtidigt, vilket är lite underlig. Kaninen trodde i varje fall att hon var en hund, och det är helt självklart att hunden är medveten om att han är kanin. De hade nog båda blivit ganska förvånade om de hade fått chansen att träffa varandra. Tror ni att deras uppväxt kan klassas som djurmisshandel?

Älskar denna, trots att den är lite grym. Kan vara svårt att
se vad det står, därför skickar jag med en länk också =)
http://sigt.net/wp-content/uploads/hamster.jpg

Jag vet inte varför, jag blir bara så otroligt lycklig varje gång jag går
förbi Ferarrin här ute på gatan och ser p-boten den har på fönsterrutan..

Igår grät jag, och jag menar verkligen grät! Tårnarna fullkomligt forsade nedför ansiktet, likt Niagarafallen. Jag var själv förvånad över att jag gjorde det, för jag gråter vanligtvis aldrig. Sist jag gjorde det var den 1 juni, och innan dess.. jag kan inte ens minnas så långt. Skulle man jämföra mig med en plats på jorden skulle det snarare vara Sahara än Niagara (nästan rim). Detta skedde i alla fall under ca en halvtimme (plus/minus 10 min), och efteråt hade jag en sån där huvudvärk man alltid får eftersom kroppen blivit av med en massa vätskor. Jag såg ut som en nertrampad tomat, bokstavligen talat. Då ville jag ha en kram.
Anledningen till mitt emotionella utbrott var en film, Disney närmare bestämt. Jag "råkade av misstag" snubbla över några sådana när jag "Googlade", så under söndagseftermiddagen, som jag egentligen borde ha ägnat åt lite skolarbete, såg jag istället på film. En av Disney's klassiker; Micke och Molle - Vänner För Alltid. Det är en fruktansvärt charmig film som jag inte sett på många, många år. Det är hemskt hur man kan visa sånna filmer för barn. Eller är barn kanske mer känslokalla så de inte bryr sig om att Micke och Molle som skulle vara bästa vänner för alltid, helt plötsligt är bittra fiender? Jag brydde mig i alla fall. Det tar nog ett tag nu innan jag ser den filmen igen.

- Molle, du är min bästa vän.
- Och du är min, Micke!
- Och vi ska alltid vara vänner för evigt?
- Ja, för evigt

'Modet för skorna var också nytt. Nu skulle skorna vara långa och
smala och sluta i en snabel. Ibland var snabeln så lång att den var
tvungen att böjas bakåt och fästas i en rem alldeles under knäet,
för att man ens skulle kunna gå.'


Visst kommer gamla moden tillbaka, men det här modet hoppas jag stannar i Medeltiden..

Bara för att Patrik är o-skillad och inte kan lägga in länkar ;D
http://www.magnusuggla.nu/start2.swf

Tyvärr finns det inte så mycket bilder efter klockan 9 på kvällen, så de allra flesta fick inte komma med på bild. Men kul var det i alla fall! Patrik fick träffa alla mina galna klasskillar, plus några extra.
Det var blod, svett och tårar, bokstavligen talat! Det tragiska är att alla var lagom onyktra redan vid halv åtta. Fjortisfylla kanske, men den bjuder vi på!

Nu är det tomt igen hemma hos mig. Ingen pojkvän som springer runt och leker 'Dinosaurie och Offer' runt, runt i lägenheten med min hund. Robby är nog glad över det, eftersom han fick spela offret, men det är inte jag.
Mycket har hänt i veckan i alla fall. Vi började på fredagen med att bli hämtade av pappa på Arlanda, och bodde hos honom över natten. På lördagsmorgonen åkte vi hem till Bella för att träffa Charlie och Kajsa, och börja så smått på vårat projektarbete. Det gick mycket bra!
På måndagen var det Wii hos Kimmen, och jag måste då få skryta lite med att jag helt klart var bäst. Sen direkt efter det var det dags för Farfars berömda pannkakor hemma hos kusin Anna.
Veckans höjdpunk måste dock ha varit tisdagen! Jag får order av Patrik om att vi ska fika på Bankett klockan 15, tillsammans med hans skånekompis Daniel. Jag tar med mig Kim, lillebror och lillebrors vän. Patrik ska träffa Daniel redan 14.30, så han går till Centrum lite tidigare.
Väl på Bankett sitter vi ett tag och väntar på Daniel, som fortfarande inte kommit. Efter ett tag kommer istället Magnus Uggla in på fiket, går fram mot Patrik och räcker fram handen. 'Hej Patrik' säger han, varpå Patrik ställer sig upp och säger åt Uggla att dra åt helvete!! Förvånade blickar från alla håll, inte minst från oss. Uggla går ut, och Patrik förklarar situationen med att det var hans mammas gamla ex, och han var riktigt elak mot henne. Jag lägger en tröstande hand på hans ben, och tycker jättesynd om honom.
Efter ca 10 minuter kommer en annan kille fram, och Patrik räcker honom en microfon han haft gömd innanför jackan. Allt hade varit planerat! Vi skulle inte alls träffat Daniel. Han var bara en anledning för att få oss dit. Och Patrik kom inte alls till Stockholm två veckor för tidigt för att han saknade mig som han sa, utan det var för att allt behövde filmas så snart som möjligt. Filmat ja, Killen som kom fram senare hade nämligen suttit inne på fiket och filmat allt.
Anledningen till allt det här var att Patrik hade vunnit en tävling på Ugglas blogg, där vinnaren fick be Magnus Uggla dra åt helvete inför sina ovetande vänner. Kul idé, men älskling, du kan vänta dig hämd! Jag säger som Kimmen; det kanske inte blir lika uppfinningsrikt, men det kommer bli äckligt!
Filmen finns nu på Ugglas hemsida: http://www.magnusuggla.nu/

20.30 landar Patriks plan på Arlanda ikväll. Då är jag där med min pappa för att hämta honom. Vi ska bo i Spånga i natt, så att han kan få träffa andra halvan av min familj för första gången. Det kommer gå jättebra, det är jag säker på! Vi får bo i Stefans rum, eftersom jag fortfarande inte har något eget, och inte heller en egen säng, än så länge. 
Sen imorgon är det upp tidigt och åka hem till Bella och träffa de andra klasstjejerna. Vi måste skriva ihop tidsplanen till vårat projekt-arbete, för den ska nämligen lämnas in nästa vecka. Men efter det så är ingenting bokat på mer än en vecka! Kommer det nån som har någon kul och spontan grej att göra, så är vi lätt på =) Annars kommer det nog inte bli så mycket skrivande här den närmsta veckan. Jag lovar en jättelång och spännande utläggning om veckan efteråt! Puss.

Min morfar är så söt. Det blir aldrig precis som man tänkt sig när han ska fixa saker hemma hos oss, men ändå insisterar mamma på att ta hit honom som hjälp varje gång vi har nånting att göra som innefattar ett verktyg. Den här gången var det mina vägghyllor som skulle sättas upp. Den dagen jag tar ned dem så kommer jag få måla om väggen, eftersom han lyckades skrapa upp den med hyllplanet. Men jag tycker om honom ändå! Det blev by the way riktigt bra måste jag säga!
Sen kan jag även lägga till att jag är jätteglad för tillfället! Det beror på två saker. Nummer ett är att min säng äntligen har kommit! Oooh vad jag älskar den! Den var ett helvete att få in i lägenheten, men den passade in så sjukt bra i rummet!
Sen blir ju såklart mitt humör inte sämre av att min kära Patrik ringer och berättar att han kommer hit redan nu på fredag istället för den 21/9 som vi tidigare bokat =D
Fint väder har det varit idag också, allt är på topp för tillfället!

Nu har vi fått hem info om att redan nu börja boka lokal för sudentskiva och även flak. Jag är SÅ taggad!! Jag SKA ha egen skiva, vet inte med vilka än, men den kommer äga i vilket fall som helst! Så se nu till att inte boka in en enda grej på hela våren tills att vi har bestämt ett datum, så slipper ni tacka nej till det där andra senare ;D
Till flaket har vi ännu inte bestämt om vi ska satsa på ett klassflak (vilket vore grymt kul) eller om vi ska dela upp oss på flera olika. Problemet med klassflak är att vi bara kommer få ta med oss två andra som inte går i klassen.. Aja, vi får nog prata lite mer om det där senare. Längtar så till min student. Den kommer bli så fruktansvärt bra, det vet jag redan nu! =D

Jag och Alex lyckades springa på en jävla massa mingelfotografer när vi firade hennes födelsedag i fredags på Hirschenkeller. Än så länge har bara två av biderna dykt upp på internet, och jag hoppas alla de andra inte gör det.
Alla Stockholms klubbar har blivit överbefolkade av fotografer. Det har gett ett intryck om att 'hamnade du inte på bild - så var du inte där, LOOSER!' och det gillar jag inte riktigt. Vi träffade 5-6 olika fotografer, som alla tog minst en bild var. Riktigt roligt att se hur vissa är så kamerakåta att de jagar runt efter kameramännen för att hamna på så många bilder som det bara är möjligt. Har bara ett ord för det: Patetiskt.
Jag lyckades även träffa på någon tjej som gav mig medlemskap och gratis entré till Toxic, så dit kanske man går nån mer gång nu. Grattis i efterskott lilla Alex! Hoppas du fick en bra födelsedag och krogdebut! Här är ett av våra mindre fräscha foton..

Det är helt otroligt vad tiden kan snigla sig fram när man väntar på, och längtar efter att något kul ska hända. Tiden går fort när man har roligt, brukar man ju säga, men precis innan det där roliga hände, när man gick och väntade på starten, då fungerade knappt klockan. Så känner jag just nu.
Man skulle ha en fjärrkontroll som fungerade i verkliga livet, där man kan pausa och snabbspola både fram och tillbaka. Tänk vad mycket roligare livet skulle bli då. Skol- och jobbtimmarna kunde spolas förbi på bara några minuter, och sen när man kommit till ett läge där man trivs riktigt riktigt bra, där kunde man trycka på paus, och man kunde få ha kvar den där känslan så länge man själv hade lust med.
Sen kommer det såklart också tillfällen där man gjorde fel, önskar att man hade gjort annorlunda. Det går lätt att lösa med rewind-funktionen. Spola tillbaka och spela över - hur lätt som helst! Jag tror till och med att man skulle bli mycket modigare av det. Man vet ju att om resultatet av ens handlingar inte skulle bli som man tänkt från början, så är det bara att göra om. Spärren som säger en 'det här är nog inte en sån bra idé', släpper automatiskt.
Jag längtar. Efter mycket för tillfället. Speciellt en sak. Men det går segt. Fruktansvärt långsamt.